Slumpmässiga oorganiserade tankar kl. 1 på morgon
Jag känner för att tvinga mig att skriva ett inlägg utan att ha ideer på förhand. Bara skriva. Det händer inte ofta, brukar först ha någon bra tanke som jag borde skriva ner, fundera på var jag ska skriva det, välja min blogg, och först då skriva.
Tänk vad mycket man håller för sig själv! Det finns tankar och känslor man inte vågar, inte vill, inte finner det lämpligt att säga högt. Det finns frågor som man inte ställer. Man sitter och tänker och tänker, vill så gärna veta svaret, öppnar munnen för att fråga – och stänger den. “Inte får man ju fråga sånt!”
Jag borde ha någon att skriva till, skriva till. Jag skriver bäst när jag skriver personligt, och tycker mest om att skriva då också för att jag blir inspirerad. Om jag är inspirerad blir det bra, och om det blir bra blir jag inspirerad. Men stackars läsare, för när jag skriver på det sättet blir det emellanåt alltför rakt-på-sak. Därför täcks jag inte fråga någon, utan skriver bara så för modersmålslärare om de vill ha en läsdagbok eller något: a) då får de något annorlunda att läsa, och b) MUAHAHA rätt åt dem – de bad ju om det! Läsdagböcker tycks vara modersmålslärarnas hämnd på världen, jag gör min del för att motarbeta det här onda fenomenet.
Borde jag ens publicera det här? Eller, varför inte? Det är just ingen som läser bloggen iaf…
Skriv ett svar