En liten liten skruvmejsel…

Det här är säkert en av de sakerna som borde förbli en tryggt förvarad hemlighet. Istället skriver jag den för hela världen (eller närmare sagt de tre människor som faktiskt läser min blogg) att veta.

(Propagandastund: Tänk vad ni går miste om, alla ni som inte läser! Jag förspiller mina – bokstavligen – mörkaste hemligheter! Men det vet ni inte om, för ni läser inte! Neener neener😛 )

Jag behövde bara en liten liten skruvmejsel. En enda ynklig skruvmejsel. Det är inte för mycket att be om, eller? Men problemet är att jag vill ha den nu, och de andra har gått och lagt sig (klockan nio! :O skamligt – men till deras förtjänst så är det nog tidigare än vanligt). Jag vet inte riktigt var verktygen är, men tror att de kunde vara i garaget, som är i en skilld byggnad.

Vad får jag för mig då? Jo, att jag ska ta på mig skorna och gå ut till garaget. Ut genom fönstret.

För sidu det låter ju högt om man låser upp ytterdörren, plus risken att man blir utlåst! Mycket lättare att elegant svinga sig över fönsterbrädet till marken som väntar där i en för ändamålet lämplig höjd.

Så det gör jag, och efter en stund hittar jag ljuset i garaget, och öppnar alla skåp i tur och ordning – bara cykeltillbehör. Släcker ljuset och smyger ut, och funderar. Jag kan gå in tillbaka, eller så kan jag gå tvärs över gården och leta på ett annat ställe.

Heh, ja, självklart ger jag inte upp än. Det här är ju roligt! Men uppfarten som jag skulle vara tvungen att korsa är grus, så jag tänker gå bakvägen, runt baksidan av huset och den andra byggnaden.

Det är först då jag travar runt i det våta gräset efter öppningen i häcket (som tycktes ha krymt om inte försvunnit helt och hållet) som jag märker hur otroligt mörkt det är. Jätte, jättemörkt. Inte helt att man måste hålla handen framför för att känna sig fram, men ändå tillräckligt att man testar lite innan man sätter ner foten. För om man faller i en pöl med ett skrik och ett plask så heter det knappast att smyga längre.

Jag kommer runt till dörren på den andra byggnaden, och går in, men lyckas inte hitta ljuset. Men även från mina få och bristfälliga sinnesintryck kan jag förnimma att det här är fel ställe. Så är det bara att gå ut, över gården, och in i fönstret.

Och ja, mamma, jag kom ihåg att ta av mina leriga skor innan jag steg in i rummet – man ska vara ordentlig sidu. Följ bara mitt exempel.

~ av christa89 på september 8, 2008 - 22:30.

Ett svar to “En liten liten skruvmejsel…”

  1. Haha😀

    Synd att du inte blev upptäckt😛

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: