Harald och godistjuven

En till totalt orättad novell, som hittades på medan jag skrev.

Harald puttrade runt i godisbutiken – trots sina 64 år klarade han fortfarande allting själv. Ingen anställd för honom, tack! Ändå märkte han hur det började gå trögare, och han hade svårare att stiga upp på morgonen och var helt slut när han kom hem. Frun gnällde. ”Ta det lugnt! Många i din ålder är pensionerade, eller halvpensionerade, och vi har pengar så det räcker. Du behöver faktiskt inte göra det här.” Men trots att han inte sade emot henne – det lönade sig ändå inte, sade 42 års erfarenhet – vek han inte. Han ville göra det här. Han gillade att småprata med kunderna, att kunna allt om godis, att bokföra och hålla butiken rent. Och byns ”godisman” hade varit hans hjälte när han var ett barn, den han såg upp till. Han kom fortfarande ihåg eftermiddagarna där han satt på en pall och talade med godismannen, som behandlade honom som en vuxen – och han fick välja en bit godis att ta hem, gratis.

Dörren pinglade när en kund gick ut, och Harald ryckte sig ur sitt dagdrömmande för att fortsätta sopa golvet. Det var nästan dags att stänga butiken och gå hem, och idag hade känts lång. Klockan fem kunde inte komma snabbt nog. Så fick Harald en rebellisk tanke: hur skulle det vara att stänga redan nu, ett kvart för tidigt? Först kände han schock över sin egen våghalsighet – han hade aldrig gjort något sådant, inte i alla de år butiken fanns. Det var otänkbart! Men ju mera han funderade, desto mera lockande lät det. Att bara strunta i allt. De som ville ha godis i sista minuten en torsdag eftermiddag fick vänta, inte att det brukade vara så många kunder den här tiden i alla fall.

Harald gick till dörren – inte alls lika raskt som för tio år sedan – och vände på skylten. ”STÄNGD” proklamerade den nu myndigt. Han låste dörren med det samma, för annars brukade kunder som hade tankarna åt annat håll komma in av misstag. Nu var det bara inventeringen, så att han kunde beställa mera av det som höll på att ta slut, och sedan kunde han gå hem. Vad överraskad Martha skulle vara när han kom hem en kvart tidig! Han smålog över tanken. Visst kunde han fortfarande överraska, han var inte alls så ingjuten i rutinerna som hon påstod! Kanske skulle han även gå förbi butiken och köpa en kruka blommor. Hon gillade blommor, hade han för sig.

Han märkte att han ännu stod och fingrade på butiksskylten, och förebrådde sig för att tankarna igen hade vandrat bort. Inventering var det! Han hämtade papper och penna, och började gå längs gångarna där godislådarna var uppstapplade på båda sidor. Lakrits, choklad, mint. Sura, söta, salta. Karamell. Vattenmelonssmak. Godis formade som dödsskallar, som flygplan och som maskar. ”Det som inte finns här, finns inte!” brukade han stolt påstå. Fast han visste inte om det stämde.

Han önskade att han hade barn. Även en dotter skulle duga, men hans dröm hade varit en son. Någon som skulle kunna ta över butiken så småningom. Harald tänkte på barnen som kom till butiken. Flickorna räknade alltid pengarna samvetsgrant och sade blygt ”tack, herr Ekman” innan de skyndade ut genom dörren. Men det var pojkarna som han gillade mest. Det var deras ögon, där man kunde både se ångern för att redan ha slösat veckopengen på annat, och en djup hungrande längtan. Harald brukade alltid, precis som godismannen från hans barndom, ge dem en bit godis. Han kunde bara inte låta bli.

Chokladrutor, majsbollar, mintpastiller. Vingummilådan var nästan slut; den skrev han upp på sin lista. Mintpastiller, skummbananer, lakritsstänger, chokladrussin, toffee-kulor. Harald gick vidare och märkte att skummgummibilarna var slut. Slut?! Han kom tydligt ihåg hur han hade fyllt på den igår kväll. Och de kunde omöjligt vara slut redan. Med den här storlekens lådor kunde det ta flera veckor innan de behövde påfyllning! ”Det måste vara en förklaring,” tänkte han. Kanske var det ovanligt många som köpte dem idag? En mor som handlade för sitt barns födelsedagskalas? Men idag hade det varit ovanligt lugnt. Någon enstaka mormor som ville överraska sitt barnbarn. Ett par flickor efter skolan. Han tittade mer noga. Var det kanske fel låda bara? Han hade visst varit lite disträ den senaste. Men han hade omöjligt tagit fel. ”Skummgummibilar,” stod det överst i stora bokstäver, med en bild på en racerbil som körde.

Haralds desperation steg. Han sökte frenetiskt – även en enda skummgummibil som hade fallit i fel låda skulle ha lugnat honom. Nix – de var helt väck. Det slog honom, dovt, att kunden som pinglande i dörren hade inte köpt något. En tjuv! I hans butik! Paniken strömmade genom honom, och hjärtat bankade som aldrig förr. En tjuv! Han backade mot väggen och tittade runt, som om tjuven skulle vara kvar i butiken och vänta på att få tillfälle att gå till attack. Vad skulle han göra?

Plötsligt lossade förlamningen och han kom ihåg: telefonen. Var där en tjuv så skulle man ju ringa polisen. I ett enda kliv flög han nästan över till bordet där kassa-apparaten och telefonen stod. I sin hast snubblade han, tappade balansen, slog huvudet på bordskanten. Sedan var allt svart.

När Harald kvicknade till var hans första förnimmelse smärtan som strålade uppför benet. Huvudet dunkade. Han försökte stå upp, nå till telefonen. Redan att sitta var för mycket, benet släpade efter och stack ut på ett konstigt sätt, rummet gick runt och han föll till marken igen, landande i sitt eget spy.

Frun var ute med sin syklubb, kom han ihåg, och skulle komma hem sent. Han kände en våg av hjälplöshet skölja över honom och visste att han snart skulle glida in i mörkret igen. Det gjorde inget, inte ens om han aldrig vaknade igen. Han skulle aldrig klara av att sköta om butiken själv efter att ha brutit höften. Och aldrig mera kunde han lite på människor. De var onda, hela hopen!

Ty någon hade stulit hans skummgummibilar. Varenda en.

~ av christa89 på november 9, 2008 - 22:44.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: