Gummor och småbarnskaos

Jag hade en intressant tisdag.

För det första var ”legestuen” hos oss, och huset bröt ut i kaos. Barnen kom i flockar, rusade in med desperat skrikande dagvårdare efter dem, huset fylldes såpass att barnen började välla ut ur fönstren. De skrek ett krigsskri och kastade sig mot leksakerna. Flygande bamsar fyllde luften så att man tvingades ducka för att undvika deras anfall. Det blev en spontan ljudtävling, där såväl volym som hur störande det var bedömdes. De vuxna blev utnämnda till de officiella klätterställningarna: försök att nå toppen!

Egentligen var de bara tolv barn, fem vuxna, men det var helt nog. Jag darrade i timmar efteråt. Det var ändå inte så illa som jag hade tänkt mig.

Just när jag hade hunnit städa färdigt och sjönk kraftlös in i fatöljen, var det tid att åka iväg, till Marys födelsedagsfest. Mary är nu 91 år gammal. Som jag hade förstått det skulle det bara vara oss och ett par andra, men vi när vi sex kom var där redan nio människor sittande vid bordet.

Och vi hade bullar, och vi hade småkakor, och vi hade saft, och vi hade kaffe, och inte minst så hade vi den underbara danska lagkagen! Mmm. (Bilden är av en annan lagkage vid en annan tid och till någon annan, men det hör inte hit.)

img_0649

Eftersom vi var så många fick vi inte plats i hennes minimala lägenhet, utan åt ute i hallen/sittplatsen. Alla lägenheter har fönster ditut, så det dröjade inte länge förrän mannen som bodde mitt emot fick öga på oss. Han älskar att sitta där framför fönstret, och vi ser honom där varje gång vi går förbi. Nu kom han ut med en CD som han hade snabbt packat in i en CD-fodral. Han var fint klädd, men de gråa byxorna hölls högt upp över hans präktiga mage med hjälp av rejäla hängslen. ”Til lykke, Mary!” brölade han, och hälsade på de andra. ”Her haver du en CD, kender du disse?” frågade han, pekande på artisterna på framsidan. ”Nej,” sade Mary kort. ”Na, jeg tænkte bara at du måske kende dem, det er nok mange der kender dem,” fortsatte han, oberört, och vände sitt intresse mot maten.

Eftersom alla andra var färdiga såg han till att ta hand om resterna. Efter att ha ätit sin tårta, sade han ”Jeg skal lige have en bolde til, så holder jeg.” Det var bra, för det fanns inte mer än en bulle kvar. Så började han ta smör med sin tesked som han just hade ätit tårta med. Den enda som kunde hålla sig för skratt anmärkte: ”Det står en sked lige der.” ”Na, det er riktigt,” sade han, och tittat på sin sked lite som om han inte visste vad han skulle göra av den, innan han lade den på sin tallrik och tog upp kniven istället.

Snart efter att ha kommit hem var det dags för mig att åka till min danska kurs. Det ångrade jag nästan, för vi höll på med att jämföra 1950-talet med idag, och att hur det var 1950-talet i Danmark jämfört med i våra hemland. Gääh! jag som trodde jag för alltid hade sluppit historialektionerna! Och så var jag så förfärligt trött redan på förhand, att jag inte kunde prata förnuft (ännu mindre hitta på trovärdigt förnuft om 50-talet)…

~ av christa89 på mars 8, 2009 - 14:38.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: