Vill ha!

Även en asket har vissa världsliga behov. Här är ett av mina. Det här är nämligen nåt som jag känner att jag måste ha, annars dör jag. Snart.

Konstigt att jag råkade se den här just idag, för jag har nyss läst (eller, flickorna läste högt för mig från deras textbok) en historia om en kameleont. Den blev gul när den klättrade på sand, blå när den simmade, och randig när den klättrade på en tiger (varför skulle en kameleont klättra på en tiger?). Men kameleonten var olycklig för att den inte hade nån egen färg. ”Om jag stannar på ett löv så förblir jag grön, och att inte byta färg är nästan det samma som att ha en egen färg,” tänkte kameleonten, men på ett mindre krångligt sätt. Den hittade ett löv och klättrade upp på det, och där blev den hela våren och hela sommaren. Men när hösten kom, så blev lövet gult och kameleonten med. Lite senare föll lövet till jorden och kameleonten föll också, och den blev på den svarta jorden hela vintern och var bara svart. Sedan blir historien lycklig och ointressant, så jag tänker inte berätta mera.

Men min poäng var: jag har ingen ”färg” språkmässigt. Inte på det sättet att jag är så bra att jag kan prata vilket språk som helst, utan att jag har ingen ”egen färg”. När jag pratar svenska så är jag (finlands)svensk, när jag pratar engelska är jag amerikansk, och så vidare och så vidare. Till skillnaden från den fåniga kameleonten stör det mig inte särskilt, jag försöker inte skaffa mig en orubblig situationsoberoende identitet, jag bara är. Det med det.

~ av christa89 på mars 26, 2009 - 17:30.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: