Jag drömde inatt

Jag och en annan sprang i ett lopp, man skulle springa hela vägen uppför trapporna i en skyskrapa. Det tog flera timmar, men äntligen kom vi till toppen, där man skulle gå till domarna och de gav var och en ett intyg om att man hade klarat det. Jag talade med den som hade hand om hela loppet. ”Har du verkligen klarat det?” frågade han. ”Ja”, sade jag. ”Det ser du väl. Här är jag ju.” ”Grattis”, sade han. ”Då ska du gå till domarna och få ett intyg.

Men först skulle jag byta kläder. Jag hade inte hunnit under loppet och var alldeles genomsvettig. När jag kom tillbaka var domarna, bordet, intygen, allting borta. Som det visade sig skulle man få sitt intyg före klockan tolv, och nu var klockan tre över. Domarna hade tagit sitt pick och pack och satt nu vid ett annat bord och åt lunch.

Jag gick till det bord där domarna, den som hade hand om loppet samt några andra fanns, och satte mig. Min tanke var att jag skulle förklara för den som hade hand om loppet vad som hade hänt, han skulle förklara för domarna, och så skulle de bara skriva under på intyget. För jag hade sprungit färdigt före klockan tolv.

Där satt de och pratade, och pratade, och de var så inne i samtalet att jag inte vågade störa dem. Och de pratade, och pratade, och jag kunde inte få in ett enda ord.

Efter en stund gav jag upp och gick därifrån. Vad skulle jag med ett papper till, egentligen? Det gick bra utan.

~ av christa89 på januari 21, 2010 - 16:31.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: